Hej, jag vet att jag har lyst med min frånvaro en längre tid men det har haft sina skäl också. För ungefär 4 veckor sen blev min farmor inlagd på sjukhuset pågrund av att hennes tillstånd hade försämrats, hon låg på sjukhuset i några dagar utan att vi visste vad som hade hänt med henne, sen en morgon när jag i vanlig ordning skulle iväg till jobbet för att jobba lite fick jag ett samtal av pappa där han sa - jag vill berätta en tråkig sak för dig, farmor har fått cancer i buken, vi vet inte ännu om det är en elakartad cancer och om den går att bota. När jag hörde ordet cancer fick jag upp så många tankar i huvudet som bara snurrade runt, cancer är en sjukdom som man förknippar som något negativt. Jag blev ledsen och chockad över beskedet och tårarna började rinna ner för mina kinder.

Tre dagar efter beskedet åkte jag och min familj och hälsade på farmor, det var kul att träffa henne igen men samtidigt hade jag en klump i magen när man tänkte på att hon hade cancer. Senare den dagen fick vi prata med en läkare och han sa att det var en elakartad cancer och att den inte går att bota. Han berättade även att hon hade inte så lång tid kvar att leva, det rörde sig om några veckor. Hon fick komma hem igen efter några dagar och det kändes skönt att få ha henne närmare den sista tiden hon hade kvar att leva.

Trots att jag såg henne bli sämre och sämre för varje dag som gick så var det en värdefull & betydelsefull tid för mig att få var vid hennes sida och följa henne enda till slutet, att få sitta & hålla henne i handen, pussa henne på kinden och få vara nära henne den sista tiden hon hade kvar av sitt liv.

Den 19 Oktober somnade min älskade farmor in. Låt oss minnas dig som den glada sångfågel som du var och som var omtyckt av så många, du kommer alltid att förbli älskad och saknad.

Vila i frid älskade farmor 11 Juni 1946 - 19 Oktober 2012 <3